Usch, den här helgen blev verkligen allt annat än bra. Jag och Linda bestämde oss för att göra ett nytt försök till fest-nöje och följde med till fest hos Per i lördags. Det var jättekul och med de bästa killarna och tjejerna, men tyvärr fick jag ett samtal mitt i yran som gjorde allt mycket mindre kul.

 

Mormor hade ramlat på väg in till sitt rovrum och brutit foten. Så i söndags kväll (hon fick vänta nästan ett dygn!) fick hon opereras och just nu är mamma på möte med de som bestämmer om var stackars mormor ska få bo fram tills foten är rehabiliterad. Hon kunde knappt gå innan hon ramlade (uppenbarligen) så att bara gå på ett ben finns liksom inte. Hon behöver hjälp med allt tills hon kan gå på foten igen. Tycker så FUCKING synd om denna arma människa så det finns inte. 

 

Hon är gammal, ja, och hon har alltid haft problem med sina leder. Men henners största handikapp är fetman. Snälla, alla ni som läser det här: ta hand om er kropp! Går det utför utan att ni kan stoppa det, skaffa hjälp så att det aldrig behöver gå så långt som det gjorde för mormor. Er kropp är värd samma respekt som er själ.♥ Glöm såklart inte heller att spendera tid med och bry er om era nära och kära när det går.