Men samtidigt när man lyssnar på kvinnan som pratar om könsstympning, och man påminns om vad miljontals flickor utsätts för blir man inget annat än gråtfärdig.

Detsamma gäller faktumet att så otroligt  många barn far illa, och det här gäller inte bara i hederskulur och/eller i hederns namn. Om jag mår så dåligt av bara tanken på detta, hur mår då barnen? 

I min utbildning och mitt framtida arbete ingår inte att hjälpa ungdomar och barn på det här viset. Därför vill jag åtminstone vara en del av den nya tjejjouren, och ta del av de utbildningar och arrangemang som går att delta i via Kvinnohuset. We need to talk to these kids, and help them. 💜